Nu har Frida fått sina bebisar. Det blev en lång natt och dag innan alla var ute. Åkte till Ulltuna eftersom jag kände att det gick för långsamt. Väl där bestämdes att hon skulle röntgas så att vi skulle se hur många det var där inne. Väl inne i röntgenrummet kom den första. Inte alls ovanligt enligt röntgensköterskan. Konrad ska den heta efter Konrad Röntgen sa hon. Inte kan man väl döpa en tjej till ett killnamn? Tillbaks till valprummet. Där kommer nästa. Samma färg som föregående men lite större. Sen dröjde det en timme drygt till nästa ville ut. Och så väntade vi och väntade. Inga värkar! Vi väntade och väntade... Efter lunch satte dom in värkförstärkning men ingenting hände! Vi tvåtiden diskuterade vi hur vi skulle göra. Snitt eller inte? Åka hem och vänta ut nästa eller inte? Levde ungen eller? Vi har ju bara 10 mil till Ulltuna så... Ny diskussion och då bestämde vi att ultraljuda och kolla om den sista levde. Raka mage och hålla i katt som vill till sina ungar. Svettigt! Fick glädjetårar när vi såg det lilla hjärtat ticka där inne. Åter till valprummet och sen till operation. Ungarna fick ligga i en vagga med värmelampa. Efter 20 minuter kom syster Johanna in med den sista ungen. Den var dåsig av narkosen så nu blev det massage ett bra tag. Efter en timme kom Frida tillbaks, sovandes. Efter ett par timmar var hon så pass vaken att vi fick åka hem med nya familjen.
Tack, tack, tack veterinär Mia och syster Johanna för den suveräna supporten. Och tack ni andra glada på Ulltuna som skötte allt så himla smidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar