Noah ska köpa kattleksaker!

Barnbarnet Noah 3 år har varit så spänd på att Frida ska få kattungar. Han vill köpa kattleksaker och så har det varit ett tag. Dottern berättade för honom att det hade kommit två ungar (efter min rapport till henne). När jag ringde på kvällen och berättade att vi var hemma igen så ropar han i bakgrunden: Mamma säg åt mormor att Frida har fått bebisar nu! ;)
Han leker med stor inlevelse. Dottern berättar att han leker hemma hos sin pappa och han undrar vad Noah leker. Riddare säger Noah och pappa undrar vem som är riddaren. Du pappa! Jaha, vem är du då? Jag är prinsessa svarar Noah. (:D) Och mamma då? Vad är hon? Hon kan vara draken! Schysst säger dottern ;(
Idag har vi lagat dotterns bil tillsammans hon och jag. Lite assistens av Marlon har vi fått. Sen gjorde vi en grind som ska upp i hennes lägenhet så att Noah inte snubblar ner för trappen. Ska ta en bild när det blir klart.

Äntligen är dom här! Brittkull född 28 oktober!

Nu har Frida fått sina bebisar. Det blev en lång natt och dag innan alla var ute. Åkte till Ulltuna eftersom jag kände att det gick för långsamt. Väl där bestämdes att hon skulle röntgas så att vi skulle se hur många det var där inne. Väl inne i röntgenrummet kom den första. Inte alls ovanligt enligt röntgensköterskan. Konrad ska den heta efter Konrad Röntgen sa hon. Inte kan man väl döpa en tjej till ett killnamn? Tillbaks till valprummet. Där kommer nästa. Samma färg som föregående men lite större. Sen dröjde det en timme drygt till nästa ville ut. Och så väntade vi och väntade. Inga värkar! Vi väntade och väntade... Efter lunch satte dom in värkförstärkning men ingenting hände! Vi tvåtiden diskuterade vi hur vi skulle göra. Snitt eller inte? Åka hem och vänta ut nästa eller inte? Levde ungen eller? Vi har ju bara 10 mil till Ulltuna så... Ny diskussion och då bestämde vi att ultraljuda och kolla om den sista levde. Raka mage och hålla i katt som vill till sina ungar. Svettigt! Fick glädjetårar när vi såg det lilla hjärtat ticka där inne. Åter till valprummet och sen till operation. Ungarna fick ligga i en vagga med värmelampa. Efter 20 minuter kom syster Johanna in med den sista ungen. Den var dåsig av narkosen så nu blev det massage ett bra tag. Efter en timme kom Frida tillbaks, sovandes. Efter ett par timmar var hon så pass vaken att vi fick åka hem med nya familjen.

Tack, tack, tack veterinär Mia och syster Johanna för den suveräna supporten. Och tack ni andra glada på Ulltuna som skötte allt så himla smidigt.

Å vi väntar och väntar...

Idag är det 65:e dagen Frida är fortfarande lika rund. Magen har inte ändrats något ännu. Fortfarande spänd. Juvren börjar öka i omfång.Hon vilar mest och äter förstås.

Vi andra väntar med spänning. Sover lite dåligt och funderar över hur det kommer att gå.

Mindre än en vecka kvar

Ute är det hundväder och ruggigt. Inne är det varmt och skönt. Tänder ljus och önskar att jag hade en öppen spis eller kamin. Frida ligger på stolen bredvid mig och sträcker ut sin runda kropp. Har fått supportsamtal idag från Marianne. Funderar över vad som gick snett förra gången med förlossningen. Vi räknade och jag kom fram till att 65:e dagen är på torsdag så nu kan det ske vilken dag som helst. Magen går i vågor och det sparkar överallt. Det kanske är en tusenfoting? ;) Marlon har fått uppdrag att kolla 1 ggr i timmen när jag inte är hemma. Vill ju vara med från början. Vill bara att det ska vara över och att det går bra. Ringer veterinären i morgon och kollar om jag kan komma akut i veckan om nåt händer. Det är ju så långt till Ulltuna. Håller tummarna och väntar med spänning.

Glädjedag!

Idag är vi så glada! Dottern hade fått en massa samtal och hon undrade om jag visste vem det var som hade ringt. Hade ingen aning men kommenterade med att det kanske var någon som ringde om deras bortsprungna katt, Gurra eller så var det väl någon som ringt fel. Men det var flera missade samtal från ett hemligt nummer också. Klart att man undrade! På kvällen ringer hon igen och berättar att ett par i Älmsta har tagit hand om Gurra i helgen. Han hade varit upp på deras trapp och försökt komma åt mat i en skräppåse. Dom trodde han var en vildkatt. När dom försökte jaga bort honom smet han in i huset istället. Dom gav honom mat och när dom klappade honom så kände dom att han var chipmärkt så då blev det en tur till veterinär som kollade upp det. Tack för chipet! Det fungerade! Dotterns namn kom upp!
Man kan ju undra hur Gurra hamnade i Älmsta! Det är 3 mil norr om Norrtälje där han bor. Nåja, det får vi nog aldrig reda på. Hoppas han klarar sig nu bara för han var ordentligt uttorkad och full med fästingar!
Vet flera som somnar nöjt ikväll!

52:a dagen

Fridas mage växer och växer. När hon ligger ner ser man tydliga fosterrörelser. Hon är väldigt kelig och samtidigt lite småsur. Vill gå ut men får inte! Räven stryker kring huset!

Vi håller tummarna att allt går bra den här gången. Jag har ev 3 spekulanter också. Vi får ser hur många det blir.

Två och en halv vecka kvar

Nu är det inte långt tills det är dags för förlossning. Beräknad nedkomst är sista helgen i oktober. Fridas mage växer och hon är lite småirriterad. Igår kväll hade hon smitit och jag trodde hon var inne. När jag skulle gå och lägga mig saknade jag henne och började leta eftersom guben sa att hon var inomhus. Vände ut och in på hela huset två gånger och kunde konstatera att hon inte fanns någon stans. Då går jag ut och börjar locka och ser att "vår" knäppa räv stryker omkring framför huset. Hur jag än kastade saker efter och skällde på honom så flyttade han inte av gårdsplanen. Min andra katt Bosse följde mitt fruktlösa försök att skrämma honom. Jag ville ju att han skulle försvinna så att jag kunde få in Frida. Efter en timmes lockande och samtidigt bortmotande av räv såg jag ett par ögon lysa vid vårt uthus. Snabbt dit och mycket riktigt så var det hon. Lättnadens suck när jag lyckades fånga in henne. Gissa om det är totalt utegångsförbud just nu! På bilden syns Bosse som undrar över mattes rävhysteri.