10 veckor - lite drygt!

Idag hade vi besök av en väldigt trevlig familj som är intresserade av Morrisen. Alla katter visade upp sitt allra bästa humör och lekfullhet. Utom Bess förstås. Precis som hon begriper att hon ska stanna och inte behöver fjäska. Fjäska gjorde däremot Charlie. Han kröp upp i pappa-tvåbens knä och satt där ett bra tag precis som om han ville visa att han minsann passade bra där. Gullkissen!
Resultatet av besöket blev att de bestämde sig för Morris som nu skall bli Saltsjö-Bookatt.
Man märker mer och mer nu hur olika de är i alla fall. Det är härligt.
Morris är en riktig gosekatt. Så fort man petar på honom så spinner han. Han kurr-jamar också gott när man ropar och han kommer springandes.
Sally börjar nu tala om var gränsen går. Visst hon tvättar och duttar med dem som vanligt men ibland säger hon nu ifrån. De ser lite förvirrade ut, stackarna! Tänk att de är skapta så att de ska klara sig utan mamma vid tolv veckor. ;)
Här är han, Morrisen!

Mina duktiga kissar!

I fredags var det dags för första resan till veterinären. Som tur var hade temperaturen stigit ute så det var inte så rysligt kallt. Man kan säga att tempen steg hos mig också. Sally vägrade åka i en transportbur med en unge medan de andra tre skulle få åka i en annan. Det blev inte så nej! Hon klämde in sig med alla fyra ungarna så det vart lite trångt. Och tungt! Drygt 9 kilo katt närmare bestämt. Resan tar ju bara en kvart och ungarna sa inte ett knyst utan såg mest förvånade ut. När vi var framme hos veterinären så fick vi komma in nästan genast. Sally tog en promenad i undersökningsrummet. Undrar om hon kände igen sig från sitt besök i höstas? Alla ungarna fick sin spruta utan minsta pip och efter tio minuter var vi klara att åka hem igen. Först måste alla som arbetar där titta på kattungarna. De var förundrade över chokladfärgen som ingen av dem hade sett tidigare. Kul med lite uppskattning :)
Just nu sover hela högen för Noah har varit här och lekt och tröttat ut dem. Sally är för närvarande en lejoninna. Minsta lilla ljud som hon inte känner igen så burrar hon upp sig och blir till en bulldog.
 :)

Snart 9 veckor!

Visst är det härligt vad tiden går? Hmmm... lagom när jullovet är slut så kommer snön och kylan. Så synd om alla barn som fick vara ute i lerklafset. Ut och åk pulka med er! Nu... medans det finns snö!

Här hemma händer det saker. En kväll i förra veckan när jag stod och borstade tänderna så hade jag plötsligt sällskap. En liten fröken satt och kikade på mig i dörrspringan. Så var det hindret besegrat. Sen gick det väl två dar så hade alla klättrat över. Nu märks dom! De leker tafatt på undervåningen och det låter som en elefantjord drar fram. Får ahaaa-upplevelser från förra kullen.

Små personligheter börjar formas.

Dainty Bess: En liten dam som gillar att busa men att kela med mamma och de tvåbenta är också mysigt. Bess stannar kvar här hos oss i Humlegården.

William Morris: Det här är tjuren Ferdinand i miniformat. Otrolig liten spinnmaskin! Lite försiktig men en riktig liten kelgris!
















Agnes Saunders: Min lilla panter med härliga kontraster i pälsen. Charmig liten fröken som gillar att bli kliad på magen.

Charles Austin: Buskillen som kommer sladdande på tvären med något smått galet i blicken. Alltid den som kommer fram och hälsar först. Minst i kullen men kommer att ta sig precis som sin morbror Zorro som också var liten och spinkig.
Kolla morrhåren!